Hälsingegårdarna
Allmogens målningar och färger
Just här runt hörnet finns ett av Sveriges världsarv. Ja vi har ju vårt kontor i Hälsingland men studenter från Kiruna till Malmö – det är verkligen det bästa med det digitala samhället. Man kan ha kontakt, hur enkelt som helst, oavsett var man befinner sig geografiskt. Hur som helst, nu har vi iaf kikat lite på Hälsingegårdarna och tänkte skriva lite om det eftersom också allmogens alla härliga färger och former kan sägas höra till 1800-talets arkitektur.
Världsarvet Hälsingegårdar och deras målningar
I närheten av vårt kontor ligger alltså gården Erik-Anders, en av de Dekorerade bondgårdar i Hälsingland, som sedan 2012 ingår i UNESCO:s världsarv. Gårdarna som ingår i världsarvet benämns ofta som Hälsingegårdar, en beteckning som tillkom i början på 1900-talet för att beskriva en rikt dekorerad mangårdsbyggnad.
Bostadsrum som var dekorerade och inredda för festligheter förekom undantagsvis redan 1600-talet men blev mycket vanligare under 1800-talet då Hälsinglands bönder fått god ekonomi. Den goda ekonomin hade sin grund i bra förutsättningar för jordbruk och boskapsskötsel. Många bönder hade också stora sidoinkomster från linodling och linnetillverkning.
En hälsingegård kunde under 1800-talet ha upp till femton rum som var inredda, trots att bara några få användes till vardags. Resten av rummen byggdes och inreddes för att manifestera den enskilda bondens materiella välstånd. Rummen kunde också användas vid viktiga händelser så som bröllop. Unikt för Hälsingegårdarna är variationen av målade dekorationer där olika målningstekniker och motiv har använts beroende på rummets tänkta användning och status.
I Hälsingland antas det finnas över tusen rum som, helt eller delvis, har målats under åren runt 1850. Till världsarvet har dock sju gårdar från perioden 1800 till 1870 valts ut för att visa hur bönderna i ett geografiskt avgränsat område kombinerat sin lokala byggnadstradition med ovanligt rikt dekorerade interiörer. Gården Erik-Anders, och de övriga sex gårdar som är upptagna som världsarv, är således utvalda för att representera ett regionalt och kulturellt uttryck.
Vad målade man på?
Festrummens målningar kan vara uppförda direkt på timmerväggar, tak, lister och paneler av furu. Att måla direkt på trä var vanligt under 1700-talet. Under 1700-talet förekommer också målningar på linnetyg även om det är mer ovanligt. När man målat på linnetyg har man först spänt textilen mot väggen och därefter strukit den med en limlösning som låst och fixerat fibrerna innan man grundat och utfört dekorationsmålningen.
I början av 1800-talet blir det vanligare att väggmålningarna utförs på papper. Det hör samman med att flera pappersbruk etablerats i Hälsingland under slutet av 1700-talet. Väggmålningar på papper har primärt utförts på oblekt lumppapper där arken ofta har storlek 50×60 cm. Precis som vid målning på linne så har trä och papper grunderats innan dekorationsmålningen. Grunderingen har haft två syften; dels att ge en jämn grund, dels att påverka färgen på slutmålningen.
Färger i Hälsingegårdarna
Färg består av pigment och bindemedel. Pigment ger färgen kulör medan bindemedel gör att pigmentet kan fästa på ett underlag.
Inom allmogemåleriet har vanliga bindemedel varit linolja, äggoljetempera och lim. Lim- och temperafärger ger matta ytor och har oftast använts på lumppapper medan linoljefärger är vanligast på underlag av trä.
Allmogemålaren tillverkade sin färg själv genom att blanda pigment med bindemedel. Vissa pigment kunde man hämta direkt i naturen medan andra köptes i stycken, bitar eller pulver. För att målaren skulle kunna använda färgpigment från stycken eller bitar behövde det först rivas och bearbetas innan det kunde blandas med bindemedel.
Fram till första halvan av 1800-talet var det framför allt jordpigment som gick att köpa i Hälsinglands handelsbodar. Analyser av väggmålningar har visat att indigotin, kimrök, gul- och röd ockra varit vanliga i tidiga målningar. Från mitten av 1800-talet gick det också att köpa gul och röd mönja, cinnober, pariserblått och spanskgrönt. Pigment som förekommer i väggmålningar men som inte återfanns i den lokala handeln är blytenngul, kromgul, schweinfurtergrönt och syntetisk ultramarinblått.
Dyra pigment är ovanliga i väggmålningar eftersom en vägg kräver så mycket mer pigment jämfört med mindre dekorationsmålningar på möbler och föremål. Vanligast är därför att väggmålningar har en kritad bottenfärg i vitt eller brutet vitt.
Ovanpå bottenfärgen ses dekorationsmålning med jordpigment; kimrök, rött och ockra. Vid 1850 blir syntetiska pigment billigare och vanligare vilket leder till större färgmässig variation.
Inom allmogemåleriet är det ovanligt att färger blandats med varandra för att ge nya färgtoner. Färger blandades inte heller med vitt eller svart för att ge ljusare eller mörkare nyanser, undantaget ljusblå och grå. I stället strävade allmogemålarna efter att varje färg skulle framställas så ren och kraftig som möjligt.
Målarens hjälpmedel
Tidigt allmogemåleri är ofta baserat på mallar. En mall underlättar målarens arbete genom att den kan läggs mot ytan varpå konturerna kan dras upp med tunna linjer. Under 1800-talets första halva tillkommer fler hjälpmedel i form av schabloner, stämplar, skissböcker, mönsterböcker, punsade skisser, passare och träsnitt.
Av hjälpmedlen är det framför allt schabloner som är vanligt förekommande i hälsingegårdarnas väggmålningar. En schablon är en negativ mall där motivet är utskuret och utgörs av hålrummet. Mallen tillverkades av papper och användes ofta i set där flera utskurna motiv hör samman och skapar ett större mer komplext mönster när de placeras på eller invid varandra.
Genom att använda schabloner och skapa ett upprepat mönster kunde måleriprocessen rationaliseras och effektiviseras. Avancerade mönster och mönster över stora ytor målades systematiskt efter på förhand uppritade stödlinjer och avsåg att efterlikna papperstapeter. Smalare bårder kunde antingen målas direkt på plats eller förtillverkas på pappersremsor som senare limmades upp.
Motiv och mönster
I hälsingegårdarnas väggmålningar ses flera olika typer av motiv. Det är vanligt att varje rum fått en egen stil där både färgskala, teknik och motiv varieras från rum till rum. Jämfört med väggmålningar i borgerliga miljöer är hälsingegårdarnas väggmålningar mer abstrakta. Motiven är stiliserade och präglas av en ornamental tvådimensionell ytverkan snarare än naturtrogen återgivning. Vanligt är att stilmässig inspiration hämtats från kyrkorna. Motiven kan vara direkt religiösa eller imitera ett mer generellt formspråk med akantusblad, marmor och rokokons populära rocaille.
Flera hälsingegårdar har salar där väggmålningar imiterar blå, gul, grön, röd eller grå marmor, något som få bönder eller målare hade sett i verkligheten, men som fanns imitationsmålad och därmed möjlig att studera i kyrkorummet. Utöver inspirationen från kyrkorna har den enskilde målarens erfarenheter, utbildning och personliga preferenser styrt vilka motiv som varit möjliga att åstadkomma.
Tre huvudsakliga motiv kan urskiljas bland väggmålningarna;
- stiliserande naturmotiv
- marmorering
- mönstermålning.
Kompositioner med stiliserade motiv är ofta placerade mellan fönster eller inramade av klassicerande kolonner och draperingar och utnyttjar hela den tillgängliga ytan med mittlinjen som utgångspunkt. Marmorering finns både i förstugor och i festsalar. Marmoreringen kan vara imiterande eller stiliserad och fritt tolkad. Den kan vara utförd på hela väggytor eller bara på delar av ett rum.
Det tredje motivet med mönstermålning visar stor variation i färg och form. Här ses både stora och små mönsterbilder utförda med schablon eller andra verktyg liksom målning på frihand. Ofta är flera olika mönsterbilder kombinerade i samma rum.
Vill du se bilder? Kolla här:
https://varldsarvetgastgivars.se/
https://www.regiongavleborg.se/halsingegardar/varldsarvet-halsingegardar/
Sista länken är en riktig guldgruva för dig som älskar att inspireras av historien. Använd sökfunktionen och hitta spännande bilder – kanske från din egen ort!
Okej – det blev ett faktaspäckat inlägg det här – vi får kompensera i nästa. Vi ses!